Latinamerika utökar raffinaderikapaciteten: Mexikos Dos Bocas och Kubas projekt i fokus

Latinamerika är på väg att kraftigt öka sin raffinaderikapacitet under 2026 och 2027. Mexikos Dos Bocas-raffinaderi i Paraíso, Tabasco, drivs av statliga Pemex och uppger nu att full kapacitet på 340 000 fat per dag nås under tredje kvartalet 2026, två år senare än den ursprungliga tidsplanen. Anläggningen, som kostat över 17 miljarder USD, är president Andrés Manuel López Obradors energiarv och syftar till att göra Mexiko självförsörjande på bensin och diesel.

För Pemex har projektet varit både politiskt och tekniskt utmanande. Bolaget brottas med en skuld på 105 miljarder USD och har upprepade gånger fått statligt stöd för att klara räntebetalningarna. Trots det har den nya regeringen under Claudia Sheinbaum bekräftat att statens ägarroll i energisektorn ska stärkas, vilket bekymrar internationella investerare men hyllas av nationella aktörer.

I Kuba pågår parallella diskussioner om att modernisera Cienfuegos-raffinaderiet med ryska och kinesiska investerare. Anläggningen, ursprungligen sovjetbyggd och delvis återstartad i samarbete med venezuelanska PDVSA, har idag en kapacitet på endast 65 000 fat per dag men en planerad utbyggnad till 150 000 fat per dag. Finansieringen är osäker givet de skärpta amerikanska sanktionerna och Venezuelas egna produktionsproblem, där PDVSA nu producerar under 850 000 fat per dag jämfört med 3 miljoner fat per dag under tidigt 2000-tal.

För svenska bolag finns intressanta möjligheter. Alfa Laval har historiskt levererat värmeväxlare till latinamerikanska raffinaderier, en marknad värd uppskattningsvis 400 miljoner kronor årligen. Sandvik säljer rör och tryckkärl till samma kundsegment. För Atlas Copco, med kompressorlösningar, är Pemex en av de större kunderna i regionen. Business Sweden bedömer att svensk export till latinamerikansk energi- och processindustri kan växa med 8-10 procent årligen fram till 2028 om Pemex och Petrobras håller sina investeringsplaner.

Den geopolitiska dimensionen är påtaglig. Latinamerikas växande raffinaderikapacitet minskar regionens beroende av amerikanska produktimporter, framför allt från Gulfkusten. Mexiko importerade tidigare omkring 700 000 fat raffinerade produkter per dag från USA, en siffra som nu väntas halveras inom tre år. För amerikanska raffinörer som Valero och Phillips 66 innebär detta press att hitta nya exportmarknader, främst i Europa och Västafrika.

För klimatomställningen är latinamerikansk expansion en utmaning. Medan EU genom Fit for 55 och Sverige genom sin nationella energi- och klimatplan strävar mot fossilfri ekonomi, väljer flera tillväxtekonomier att satsa på fossil baskapacitet ytterligare ett par decennier. Vattenfalls hållbarhetsstrateg har påpekat att klimatklyftan mellan OECD och tillväxtländer riskerar att vidgas, vilket gör frågan om internationell klimatfinansiering inför COP30 i Belém ännu mer central. Sverige bidrar via biståndsmyndigheten Sida med cirka 700 miljoner kronor årligen till klimatprojekt i regionen, främst inriktade på skogsbruk och förnybar el, medan tunga fossila investeringar fortsätter att drivas av statliga oljebolag.