EU:s energiomställning: PNIEC och Fit for 55 sätter milstolpar för 2030

EU:s klimatpaket Fit for 55 och de reviderade nationella energi- och klimatplanerna, kända som PNIEC i Italien och NEKP i Sverige, börjar nu visa konkreta resultat. Målet är att minska unionens nettoutsläpp med minst 55 procent jämfört med 1990 till 2030, ett mål som enligt EU-kommissionens senaste lägesrapport ligger inom räckhåll men kräver intensifierade insatser under de återstående fyra åren.

För Sverige innebär planen flera skarpa milstolpar. Andelen förnybar energi i slutlig energianvändning ska nå 65 procent senast 2030, från dagens cirka 60 procent. Sektoriellt är transportsektorn den största utmaningen, där biodrivmedel och elektrifiering måste leverera tillsammans. Energimyndigheten räknar med att laddinfrastrukturen behöver växa från dagens 32 000 publika laddpunkter till omkring 110 000 år 2030, en investering på över 18 miljarder kronor.

Vattenfall har som statligt energibolag en central roll. Bolagets investeringsplan på 170 miljarder kronor fram till 2028 omfattar storskalig havsbaserad vindkraft vid Kriegers Flak II, Kattegatt Syd och Stora Middelgrund, sammanlagt 6,2 GW. Parallellt förbereds beslut om småmodulära kärnreaktorer (SMR) vid Ringhals och Forsmark, ett område där Tidöregeringen särskilt har drivit på lagstiftning. Kombinationen av havsvind och planerbar kärnkraft ses som svensk modell för det europeiska energisystemet.

Industriellt är Fit for 55 både hot och möjlighet. CBAM, EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid, träder i full kraft 2026 och innebär att importörer av stål, cement, aluminium, vätgas, gödsel och el måste betala motsvarande utsläppskostnad som inhemska producenter. För Stegra, SSAB:s Hybrit-satsning, LKAB och Cementa innebär detta en betydande konkurrensfördel mot import från länder utan koldioxidprissättning. Industriföretagens samlade investeringsplaner i svensk fossilfri produktion uppgår till över 1 100 miljarder kronor under perioden 2024-2035.

Italien presenterar genom sin PNIEC en ambitiös plan med 80 GW förnybar kapacitet till 2030, varav 36 GW solenergi i den södra delen av landet. Tyskland följer med 215 GW förnybart och en utbyggd vätgasstrategi för 10 GW elektrolys, medan Spanien och Portugal samordnar Iberiska halvöns potential för export av grön vätgas och el via planerad H2med-ledning till Marseille. För Sveriges export av elteknik via ABB, Hitachi Energy (med svensk bas i Ludvika) och Vestas-anställda i Malmö skapar utbyggnaden order värda uppskattningsvis 28 miljarder kronor årligen.

Den största risken för EU:s mål ligger i tempot för tillståndsprövningar. Kommissionen har under 2025 stramat upp förnybarhetsdirektivet RED III så att tillstånd för havsvind ska beslutas inom maximalt 24 månader, en regel som Sverige nu implementerar genom ändringar i miljöbalken. Om reformerna fungerar enligt plan kan Vattenfall och övriga aktörer accelerera utbyggnaden tillräckligt för att Sverige ska nå sitt nationella mål om fossilfri elproduktion redan 2040, fem år före det övergripande klimatmålet för hela ekonomin år 2045.